Frihet & Fredriksson

S-kvinnorna kräver ett feministiskt parti

2011-03-21T07:16:00.000-07:00

I SvD den 20/3 kunde vi läsa en debattartikel av S-kvinnor som krävde ett feministiskt parti för att jämställdhetsagendan verkligen skulle bli aktuell. S-kvinnorna verkar ha förbisett är att det redan finns en pågående reell jämställdhetsagenda. inte ett feministsikt sådant för kvinnor, men ett individualistiskt, som för kampen för den enskilda människan istället för för grupper. Regeringen har lagt en rad reformer som i sig inte är "kvinno-reformer" utan generella sådana som ändå har visat sig vara positiva för kvinnor.

Kvinnoyrkena har traditionsmässigt legat i offentlig sektor. Istället för att klaga på patriarkatet och endast fokusera på detaljer i problembilden, har regeringen öppnat upp för en långsiktig lösning. Detta genom att ge kvinnor i offentlig en chans till ett drägligare arbetsliv. Regeringen har öppnat upp för privata alternativ inom vården samt sjösatt en rad kvalitetssäkringar för densamma. Detta ger inte bara patienterna bättre vård, utan också vårdarbetarna en bättre arbetsplats. Vidare erbjuder en mer dynamisk vårdmarknad större möjlighet till flexibilitet i avancemang och arbetsuppgifter.

Sjukförsäkringsreformen har, trots hård kritik och i många fall berättigad sådan, gett många sjukskri vna kvinnor en andra chans till en tillbakagång till arbetslivet. Kvinnor har länge toppat sjukskrivningssiffrorna i Sverige.

Regeringen har också infört RUT-avdraget vilket har gett hårt arbetande kvinnor en chans till att starta eget företag och sätta sina egna villkor.

Oppositionen tenderar att alltid låsa sitt perspektiv vid offentlig sektor istället för att höja blicken och se själva offentliga sektorn som källan till problemet med arbetsvillkor och löner för kvinnor. Att låsa in kvinnor i ett sådant system kan rimligen inte vara ett led i ett jämställdhetsarbete.

Vad gäller jämställdhetsarbetet på det privata planet, till exempel frågor kring föräldraledigheten, visar oppositionen prov på en beklämmande människosyn. Regeringen företräder en ideologi där man sätter sin tilltro till människans godhet och förmåga. Politiken ska endast vara en vägvisare, inte en tvångströja. Att med tvång fördela föräldraledigheten skulle bara skapa frustration i familjerna och till och med späda på kritiken mot det kategoriska och nyanslösa i dagens jämställdhetsdebatt. Regeringen vågar lita på att människor kommer göra de rätta valen som i längden inte bara skapar tjusiga siffror på ett papper som man kan visa upp, utan som genererar i ärlig jämställdhet skapad av föräldrarna själva, eller frivillig ojämställdhet, om man så vill.

Regeringen har lagt fokus på jobbskapande reformer som nu börjar visa sig ha effekt, och höjt golvet genom att ge skattesänkningar till alla arbetande.

Oppositionen verkar även ha missat att världen har drabbats av en global ekonomisk kris. Regeringen har visat prov på exceptionell ekonomisk politik genom att ha varit europaledande ekonomiskt genom krisen. Givetvis sätter ändå en lågkonjunktur sina spår, men att beskylla regeringen för detta är i det närmsta verklighetsfrånvänt.

Publicerad i Aftonbladet idag

2011-01-28T06:54:00.000-08:00

...angående sexualbrott, i synnerhet våldtäktsbrottet:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/brottochstraff/article8480260.ab

Feministiskt perspektiv motverkar syftet

2011-01-19T03:21:00.000-08:00

I UNT 13/1 kunde vi läsa Malin Nauwercks kommentarer kring den nylanserade webbtidningen Feministiskt perspektiv. Nauwerck konstaterar att det ska bli intressant att följa hur man i nyhetsflödet byter ut nyheter om män till nyheter om kvinnor, och välkomnar en medierapportering som kvinnor kan identifiera sig med.

Enligt undersökningar kring hur medier väljer sina nyheter, konstateras att en markant övervägande del av nyhetsflödet hos vilken stor webbtidning som helst, handlar om våldsbrott. Vi vet också att män står för den absoluta merparten av dessa brott. Att dra slutsatsen att det är en manscentrerad journalistkår som valt ut mansdominerade artiklar ter sig lite långsökt jämfört med slutsatsen att läsarna verkar vilja läsa om våldsbrott.

Vidare ställer jag som ung tjej mig frågan om vi verkligen behöver fler mediala utspel som emfaserar kvinnans roll som svagare part i samhället. Är det något i nyhetsflödet jag inte kan identifiera mig med så är det denna ständigt understrukna och högljudda slutsats under den feministka parollen, att kvinnan är i underläga och behöver stärkas på ett eller annat sätt. Det om något borde vara demoraliserande, vilket Nauwreck är så noga med att fördöma i sin artikel.

Artikeln avslutas med att hylla den globaliserade nyhetsvärlden. Jag antar att skribenten syftar på internet. Just tack vare internet och informationssamhället kommer nyheter kunna nyanseras i all oändlighet. Om man söker efter nyanserade nyheter tror jag inte att man kommer söka sig till en så tydligt nyanserad och kategoriserad nyhetsförmedlare som nämnda. Lösningen på problemet med en nyhetsvärld som ofta är vinklad redan från början torde inte vara att skapa en alternativ sådan, vinklad åt andra hållet.

Medierapportering världen över tenderar att alltid rapportera om människors grupptillhörighet, vilket har kritiserats ofta och mycket. Läsarna behöver inte veta vilken nationalitet rånaren hade eller för den delen, vilket kön den hade. Här bär vi alla ett ansvar, inte minst politiker och journalister, att ta avstånd från denna kollektivisering av människor.

Vi borde sträva efter att söka nyhetsflöden som skriver så öppet som möjligt och som olikt Femistiskt Perspektiv undviker att kategorisera och etikettera människor, med epitet som svensk och invandrare, eller man och kvinna. Jag emotser den dagen då sådana epitet inte blir viktiga, varken för journalister eller för läsare. Det är för mig något lustigt att de som i mediala utspel använder sig absolut mest av ordet ”kvinna”, också är de som uttalar sig under en feministisk paroll. Till er vill jag presentera ett par andra ord som nog hjälper mer i strävan efter jämlikhet; ”människa”, ”person” och ”individ”.

Beatrice Ask vill kriminalisera sex

2010-12-15T03:15:00.000-08:00

En debatt som ständigt pågår i Sverige är den om sexualbrotten, i synnerhet angående våldtäkt. Domstolar ställs till svars för brist på fällande domar och politiker ställs tills svars för bristfällig lagstiftning. Problematiken är mångsidig och invecklad, och väljarnas frågor besvaras med en flora av olika svar.

Det senaste i floran är sexualbrottsutredningens föreslag att sex utan uttryckt samtycke skall ses som våldtäkt. Justitieminster Beatrice Ask är positiv.

Lagtekniskt så är samtycke en ansvarsbefriande grund vid en brottslig gärning. Först skall gärningen fastslås som brottslig med stöd i brottsbalken. Därefter skall en eventuell ansvarsbefriande grund fastslås, t ex nödvärn eller samtycke. Det sexualbrottsutredningens slutsats skulle innebära i praktiken är att alla sexuella handlingar skall ses som brottsliga, och endast vara ansvarsbefriade vid uttryckt samtycke.

Våldtäkt är ett sammansatt brott, det betyder att det är olika brott sammanslaget till ett. I våldtäktsbrottet ingår misshandel, tvång och en sexuell kränkning. Moderaterna har infört högre straff för brottet våldtäkt vilket är ett steg i rätt riktning att understryka allvaret i brottet. Vidare har moderaterna pratat om att rättssystemet måste i mycket högre utsträckning utgå ifrån ett brottsofferperspektiv. Detta är en rimlig utgångspunkt vid lagstiftningsarbete. Brottsoffrets känsla av upprättelse för en kränkning måste prioriteras, förutom att förhindra brott i allmänhet.

De tre skilda brotten som sammansatts till ett i brottet våldtäkt genererar ett maxstraff på 16 år i fängelse. För grov våldätkt kan maximalt utdömas 10 år i fängelse. För att gå ett steg längre i att i största möjliga mån beivra sexualbrott och ge upprättelse till brottsoffret finns fortfarande ytterligare åtgärder att ta till för moderaterna i linje med vår syn på brottslighet. De tre brotten skulle behöva delas upp i att vara just tre brott. Detta för att inte ge en rabatt till gärningsmannen bara för att han råkar begå de tre brotten samtidigt. Det skickar samtidigt en signal till gärningsmannen och till allmänheten att våldtäkt är en väldigt grov kränkning av en annan människa på flera olika nivåer.

Brottet våldtäkt genererar ofta problem i rättsväsendet. Det är olyckligtvis i en betydande övervägande del kvinnor som drabbas. Det är ett svårbevisat brott och hur detta skall åtgärdas har vridits och vänts på både i den politiska debatten och den juridiska. En splittring av brottet i olika delar skulle underlätta för straffrättsprocessen, att i första hand söka styrkande av de tre olika brotten istället för att styrka dem i andra eller tredje hand.

Vidare ställer våldtäktsmål ett högt krav på objektivitet i domstolarna. Detta eftersom bevisningen ofta är bristfällig och grundar sig på muntliga utsagor. Det finns anledning att se över detta. Även om främst kvinnor utsätts för sexualbrott glöms mannen bort i processen. Många män döms utan att brott är styrkt och högsta domstolen tenderar att döma hårdare i mål angeånde sexuellt ofredande där en kvinna varit offer, än när offret varit man.

Debatten om sexualbrott bör nyanseras. Fler alternativ bör beaktas och fler aspekter måste vägas in. Inom ramen för ett brottsofferperspektiv och hårdare straff ryms mer diskussion. Att kriminalisera sex kan knappast vara rätt väg att gå. Politiken får inte skapa halvmesyrlösningar för att blidka opinionen på bekostnad av kvalitet i rättsäskerheten. Moderaternas politik har tidigare pekat ut rätt riktning. Debatten och förslagen bör följa efter.

Några ord på vägen

2010-09-07T00:16:00.000-07:00

Kan du inte bestämma dig för vad du ska rösta på? Smaka på följande ord:

Clowner. Butler. Bröstpump. Straffskatt. Kajal. Segregation. Monopol. Mulltoa. Stopp-lag. Miljonprojekt. Förtidspension. Ohly. Bidragslinje. Utjämningspolitik.

Kvinnohets = Kontraproduktivt

2010-09-05T14:40:00.000-07:00

Jag har bråkat lite moderatkvinnorna idag. Det är roligt. Jag fick ett utskick där jag ombeddes kampanja med alla andra duktiga kvinnliga toppkandidater. Jag tyckte att det var dumt, eftersom vi är individualister. Det blev liv i luckan.

Kön är ett kollektiv man inte har valt att tillhöra. Det behöver inte betyda att man har en massa gemensamt med de andra i kollektivet, för man har inte valt. Därför tror jag inte på idén med kvinnoförbund. Jag tror dessutom att det är en trovärdighetsfråga.

Vi kan inte prata om den enskilda människan och individualism samtidigt som vi har en speciell kampanj där vi bara lyfter fram kvinnor. Det är inte trovärdigt, det är skenheligt, och inkonsekvent. Är det något människor inte köper, så är det inkonsekvens.

Jag kanske ska skicka ut ett eget utskick, där jag kallar till kampanj där vi ska fronta alla toppkandidater som är under 1,60? Eller som har skostorlek 36? Det är lika sannolikt att de människorna skulle ha lika mycket gemensamt med varandra som att ett gäng kvinnor har det.

Människor är människor. Punkt.

Oppositionens valmanifest

2010-08-31T06:06:00.001-07:00

Idag presenterade oppositionen sitt valmanifest. Man kan orera länge om sedelpresspolitik eller desperata flirter med specifika väljargrupper, men det finns två enskilda förslag som jag tycker är allra viktigast och som bäst symboliserar hela vänsterpolitiken.

Det första är att man vill återinföra den så kallade stopp-lagen. Den borgerliga regeringen införde etableringsfrihet på vårdmarknaden - vilket har varit revolutionerande för alla vårdtagare. Patienter har fått otroligt mycket mer valfrihet på vårdmarknaden, något som inneburit helt nya krav på vårdgivarna att faktiskt leverera bra vård och bra service. Det är en ofantligt viktig reform. Att stopp-lagen fick vara kvar så länge är obegripligt. Och nu vill oppositionen återinföra den. Detta innebär att marknaden skulle återgå till att endast erbjuda en enda vårdgivare, som alltså inte skulle ha någon konkurrens och därmed inte heller några morötter eller krav.

Jag går till läkare flera gånger i månaden. Skulle jag inte redan vara så involverad i politik skulle detta vara en avgörande valfråga för mig. Jag skulle aldrig rösta på det blocket som ville ta ifrån mig den friheten jag haft på senare tid. Är man sjuk är allting jobbigt. Det är aldrig kul att gå till en läkare. Minsta lilla sak som underlättar då är ytterst välkommet.

Vidare kräver oppositionen rätt till heltid. Vad en lagstadgad rättighet till heltid faktiskt skulle kosta näringslivet vill inte oppositionen tala om. Det vill tala om de mjuka frågorna och använda värdeorden. Men då vill de samtidigt inte heller tala om hur många företag som inte kommer att ha råd och istället för heltid erbjuda nolltid. Hur många jobb som kommer försvinna. Hur många småföretag som inte kommer klara trycket.
Det är ett otroligt företagsfientligt krav som skulle kosta samhället ofantliga mängder pengar och humankapital. 100 000 nya jobb i offentlig sektor kommer inte ens i närheten väga upp hur många jobb som kommer gå förlorade på grund av detta krav.

Detta var alltså två förslag. Endast två. Som bara dessa skulle få katastrofala konsekvenser för samhällsekonomin och den personliga friheten. Då vågar jag nästan inte ens tänka på resten.

Blogga eller inte blogga?

2010-08-25T01:25:00.000-07:00

Jag uppdaterar inte den här bloggen. Det är ett faktum jag måste acceptera. Blogga varje dag är helt enkelt inte min grej. Men jag vill ändå ha någon typ av sida som jag kan skriva av mig lite på.

Det jag tänker är att vill ni läsa vad jag skriver får ni ge er till tåls med att jag inte kommer skriva varje dag. Jag kommer skriva mer nu när valet nalkas, men inte jämt.

Ni som känner vet att jag inte pratar en massa strunt i onödan. Därför vill jag gärna inte skriva om varför Socialdemokraterna är smått begåvningsutmanade när de presenterar butler-förslag och annat, för de skriver redan resten av Sverige om. Jag kommer skriva när jag faktiskt har något vettigt, och nytt, att säga.

Jag finns dock alltid på mail och sms om man vill fråga något. Om moderaterna, om sjukförsäkringen, om socialtjänsten, eller om något anat.

Så blir 49 öre 350 000 kr

2010-06-05T01:59:00.000-07:00

49 öre. Det låter inte alls mycket. 49 öre dyrare bensin per liter för en vanlig Svensson för att bidra till att jorden inte går under. Det är bra deal, tycker 10% av väljarna och stödjer miljöpartiets domedagsprofetia och deras pyrrhus-seger i budgetförhandlingarna med socialdemokraterna. 49 öre dyrare blir bensinen per liter om (s)(v)a(mp) vinner valet.

Svenska lastbilsåkare räknade på de där 49 örena. De insåg snabbt att vi faktiskt fortfarande inte har en sån där teleporteringsgrej som i Star Trek, utan att vi faktiskt måste fortsätta köra saker fram och tillbaka oavsett vad bensinen kostar. De kom fram till att för varje lastbil som transporterar varor i ett företag eller till ett företag, så kommer verksamheten bli 350 000 kr dyrare.

350 000 kr per lastbil. Plötsligt är 49 öre ganska mycket mer. Och var landar notan? Givetvis på alla transportföretag. Som går i konkurs eller måste göra sig av med några lastbilar. För att inte tala om konsekvenserna för transportföretagen avseende andra skatter, som arbetsgivaravgiften för unga, som ska dubblas av de rödgröna. När man dessutom lägger på 350 000 kr per lastbil, så kommer det inte bara bli förbannat dyrt för transportföretagen att transportera varor, utan det kommer också bli förbannat dyrt för alla handlare att köpa in varor, följaktligen.

Och det kommer märkas på ICA. På H&M. Hemköp. Pressbyrån. Sibylla. Det kommer märkas för oss konsumenter när vi köper mat, kläder, godis, vadsomhelst. När det blir dyrare att transportera allt, så blir det dyrare att köpa allt. Men det rimmar kanske perfekt med mp:s våta 0-konsumtions-dröm?

I have a dream

2010-05-18T01:32:00.001-07:00

Jag har inte ännu fått förmånen att ha egna barn. Men om ett par år kommer jag förhoppningsvis att ha det. Givetvis önskar jag mina barn ett långt lyckligt liv med hälsan i behåll och allting annat man önskar sina barn. Det finns också andra saker som jag önskar dem. Andra kanske inte lika stora saker, men viktiga saker.

När mina barn är små önskar jag att det är jag och deras pappa som bestämmer vem av oss som ska vara hemma med dem, och när.

När min dotter är liten och jag läser sagor för henne om prinsar och prinsessor, och hon frågar varför hon inte är prinsessa, kommer jag svara att man föds till det bara. När hon sedan frågar om prinsessor finns på riktigt önskar jag att jag kan svara nej.

När mina barn blir sjuka för första gången önskar jag att jag får ta dem till vilket sjukhus jag vill.

När de ska börja skolan önskar jag att jag och de får välja vilken skola de ska gå på, och vilket dagis dessförinnan.

När min son frågar varför hans bästis har två pappor och inte en mamma och en pappa, önskar jag att jag kan svara att det inte är något konstigt med det för de älskar varandra.

När mina barn börjar skolan önskar jag att jag inte känner ett behov av att kolla deras skolböcker för att se så att det som står där är sant.

När min dotter frågar varför vissa säger ”Östeuropa” och inte bara ”Europa” önskar jag att jag kan svara att det var så man kallade de fattiga europeiska länderna förr, men att det inte längre finns Öst- och Västeuropa.

När min dotter firar skolavslutning och frågar varför hennes kompis firar i kyrkan, önskar jag att jag kan svara att några skolor gör så, andra inte.

När mina barn börjar använda internet önskar jag att jag inte behöver säga att någon kan se allt de gör där.

När mina barn börjar gymnasiet önskar jag att de slipper ha gympa eller bild om de inte vill.

Jag önskar att jag kan lära mina barn att ta ansvar. Att man måste ta sina egna beslut, och forma sitt eget liv. Att jag och deras pappa är de som fattar besluten åt dem, när de inte kan. Jag önskar att jag kan försörja dem på min egen lön. Jag önskar att de vänder sig till mig för trygghet när de är små, och till sig själva när de är stora. Att de får friheten att leva som de vill, när det inte längre är upp till mig, utan till dem. Jag önskar då att de har möjligheterna och verktygen att bestämma själva.

Jag önskar för mina barn. Och jag jobbar varje dag för att det ska bli sant.

Spontana kommentarer till oppositionens skuggbudget - mer kommer!

2010-05-03T01:45:00.000-07:00

Citerat från förmiddagens presskonferens där skuggbudgeten presenterades:

"Tågen måste gå i tid och vara hållbara."
Härligt syftningsfel. Oppositionen vill fortsätta förvalta det största företaget som levererar transporttjänster via tåg. Så länge det är så kommer kvaliteten inte förbättras. Staten bör inte och ska inte sköta företag.

"Vi ska höja tobaksskatten för att få in 2 miljoner till statskassan."
För att finansiera dåliga förslag vill man alltså straffbeskatta. Låt människor försäkra sig mot sjukvårdskostnaderna som uppstår i samband med tobaksbruk istället. Kollektivbestraffning är förminskande och orättvist.

"Vi ska omförsäkra de utförsäkrade i sjukförsäkringen."
Det är bara oppositionen som kallar det för utförsäkring - i verkligheten är det en omförsäkring. Alltså blir detta ett helt verkanslöst förslag. Det handlar enbart om semantik.

"Rättvisa ger ökad produktivitet."
Va? Skattelättnader, förenklade regler för företag, ansvarsfull penningpolitik, en ökad drivkraft för människor genom mer egetbestämmande - sådana saker ger ökad produktivitet.

"Om vi förbättrar kvaliteten i barnomsorgen förbättrar vi kvinnors levnadsvillkor."
Vänta nu - och det var VI som låste kvinnor i könsroller?

Den första september 2009 var cirka 34 000 hyreslägenheter outhyrda. Ändå har oppositionen gjort byggande av fler bostäder till en av sina paradfrågor. Så går det när man kompromissar med Vänsterpartiet. Det är svårt att nå någon slags verklighetsförankring då.

Vidare talar oppositionen om att klimatsatsningar kommer ge fler jobb. Största satsningen gör man för tredje världen.
Det viktigaste för fattiga länder är handel. Det kan inte ens oppositionen säga emot. Handel höjer välståndet och därmed också förutsättningarna att bedriva miljövänlig verksamhet. Det är orimligt att ställa västerlänska krav på nystartade industrier i fattiga länder. Detta kommer bara förhindra deras utveckling och möjlighet till egen produktion, vilket i sin tur drastiskt minskar möjligheterna att handla på lika villkor med västvärlden. Frihandel kommer göra mer - och snabbare - förändringar för miljön än vad inpumpade riktade kravfyllda bistånd kommer att kunna göra.

Dublinförordningen

2010-04-19T08:29:00.000-07:00

År 2007 nekades 13 000 personer asyl i Sverige. 30% av dessa nekades asyl på grund av den s. k. Dublinförordningen, en av förordningarna som reglerar EU:s gemensamma asylpolitik.

En av Europeiska samarbetes grundstenar är de fyra friheterna. En av dessa friheter är den fria rörligheten för människor. I ljuset av detta har det börjat utarbetats en gemensam asylpolitik som skall gälla i hela EU. En del av denna asylpolitik är Dublinförordningen, som reglerar rätten att söka asyl inom EU.

Så fort en flykting som är över 14 år söker asyl inom EU, tas fingeravtryck av Migrationsverket eller motsvarande och skickas till en europeisk gemensam databas, Eurodac, där det kontrolleras. Har fingeravtryck registrerats i något annat land anslutet till Dublinförordningen, blir den asylsökande återförvisad till det land denne registrerats först. Andra faktorer som kan hindra en asylsökande från att söka asyl i ett visst EU-land kan vara någon av följande: Om visum eller uppehållstillstånd erhållits av ett annat land som omfattas av Dublinförordningen, om han/hon har rest in illegalt i ett land som omfattas av Dublinförordningen, om han/hon redan har ansökt om asyl i ett annat land som omfattas av Dublinförordningen, samt om hans/hennes familj redan har uppehållstillstånd i något annat EU-land. Samtliga EU-länder är anslutna till Dublinförordningen, samt Norge och Island.

Alla dessa faktorer hindrar en flyktings rätt att söka asyl i vilket land som denne önskar. Antingen tvingas han/hon åka tillbaka dit han/hon först kom, eller sökt asyl först. Det hindrar både rätten att själv få välja, och underminerar möjligheten till asyl överhuvudtaget. Det krävs omåttliga kunskaper om de olika europeiska länderna för att kunna göra en bedömning var det är lättast att få asyl. När båda dina föräldrar är döda och du flytt ditt land för att överleva, kan du inte förväntas besitta såna kunskaper, utan borde rimligtvis ges en andra, en tredje och en fjärde chans att få din asylansökan prövad i olika länder. 1300 barn utan vårdnadshavare sökte asyl i Sverige år 2007.

Debatten kring Dublinförordningen bör inte handla om ifall man är för eller emot ett gemensamt europeiskt asylsystem. Den borde handla om huruvida man ska värna system, eller människor. Det gemensamma asylsystemet är än inte på plats och därför är inte asylprövningarna vare sig lika eller rättvisa i Europas länder. Många ensamkommande flyktingbarn som kommer till Europa och skickas hem igen skulle följaktligen kunnat få stanna. Innan systemet finns på plats bör inte en regel som skickar tillbaka barn till krig och förföljelse existera. En regel som bara finns där i syfte att effektivisera ett system som inte finns.

Om EU verkligen vill främja rörelsefriheten och stå på människans sida torde det rimligtvis stå människor fritt att söka asyl i det land denne själv önskar, och inte nekas möjligheten att få en andra chans.

En kamp för liv

2010-04-18T02:47:00.000-07:00

Unga tjejers ohälsa är ett stort beklagligt problem. Jag som ung tjej vet mycket väl hur det kan vara att må dåligt, vara osedd och inte få hjälp. Många andra tjejer med mig vet det också. Denna viktiga frågas diskuteras och åtgärdas på måna olika plan i samhället och det är väl få politiska satsningar som jag faktiskt helhjärtat stödjer.

Det är dock inte bara unga tjejer som mår dåligt. Unga killar gör det också.

En otroligt allvarlig baksida av den snedvridna jämställdhetsdebatten är att det manliga perspektivet blir lidande. Män förbises i väldigt många avseenden för att det helt enkelt inte är okej att ta deras parti. Det är kvinnor som ska hjälpas upp. Det är kvinnor som slår ur underläge. Det är på kvinnorna vi ska satsa.

Vad händer då med killarna? I ett samhälle präglat av feminism har kvinnor den tydliga offerrollen, och den allvarligaste konsekvensen för kvinnorna av det är att ständigt bli utmålad som offer. Att göras mindre än vad man i själva verket är. Att bli utmålad som svag. Att tillskrivas offeregenskaper man inte har. Detta är en problembild många tjejer och kvinnor känner igen sig i.

Men vad är den allvarligaste konsekvensen för killarna? Att bli utmålade som ständiga förövare? Att bli tillskriven egenskaper som våldsam, aggressiv, dominant eller härskande? Nej. Det är visserligen stora problem, och väldigt orättvisa sådana. Det finns dock andra saker som är betydligt allvarligare. Som leder till konsekvenser som helt enkelt inte får finnas. Konsekvenser som avgör mellan liv och död.

Det punktsatsas för att hjälpa unga tjejer och rädda dem ur sin ohälsa. Det bereds kuratorer, vårdhem, öppenvård, tjejcoacher, nogrannt statistikunderlag, det uppmärksammas i media, det poängteras i skolan, etc etc. Men när pratar vi någonsin om killars psykiska ohälsa? Om killars känsla av utanförskap, psykisk matthet, stress, ångest eller komplex? Det är inte så att det inte existerar. För det gör det. Och det är förbannat fel att det aldrig uppmärksammas.

Ska vi prata om destruktiva könsnormer så låt oss prata om detta en stund. Det är inte så att jag inte tror på könsnormer. Givetvis finns de där. En könsnorm är att tjejer är svaga. Det gör också att det är helt naturligt för tjejer att uttrycka detta. En annan könsnorm är att killar är starka. Det gör det väldigt onaturligt för killar att säga något annat.

Vilken av dessa könsnormer är mer destruktiv? Vilken av dessa könsnormer förstör absolut flest liv?

Är inte svaret tillräckligt värderingsmässigt självklart och är frågeställningen fel, begrunda nedanstånede siffror.

Titta på siffrorna, fundera.

Unga tjejers självmordsförsök är säkert otroligt många fler än killarnas. Går det då ändå att med det argumentet fortsätta säga att tjejer mår sämst? Kanske, kanske inte. Jag köper det dock inte. Jag köper inte att bara för att tjejer kryssar i enkätfrågor och svarar att de mår dåligt, att tjejers problem är mer synliga och uppmärkssammade, så mår tjejer alltså sämre. Många unga tjejer mår väldigt dåligt och far väldigt illa, och det är inte okej. Men många unga killar mår väldigt dåligt och far väldigt illa, och det finns knappt någon hjälp. För killar får inte må dåligt. Killar ska vara starka.

Vill man prata med mig om allvarliga destruktiva könsnormer, så prata med mig om att i snitt fyra gånger så många fler unga killar än tejer tar livet av sig varje år.

De dör. För att de inte får hjälp. Prata med mig om att 3 av 4 unga killar hade kanske kunnat få leva, om hjälpen fanns. 3 av 4 killar dör i onödan. De hade kunnat få leva.

Men samhället tillåter inte dessa killar att be om hjälp. Samhället tillåter inte dessa killar att faktiskt våga kryssa i den där rutan i enkätfrågan. För killar ska inte må dåligt. Samhället har bestämt att det är tjejerna som mår dåligt, för det är mer i linje med den feministiska analysen. Det är i linje med att tjejerna är förtryckta. Gud förbjude då att någon skulle vilja prata om att killar också kan vara svaga, men att de inte får. Det passar inte in i könsmaktsordningsanalysen. Och fyra gånger fler unga killar dör varje år på grund av det. Och när vi pratar om människors liv så är teorierna och argumentet meningslösa och banala. De dör, och det är oaccetapbelt, iallafall i min värld.

Jag tror på jämställdhet och jämlikhet. Jag önskar att alla ungdomar därute som behöver hjälp att överleva dagen får det. Av hela mitt hjärta. Alltså kan jag aldrig acceptera statistiken som den ser ut. Jag kan acceptera och tycka att det är bra att tjejer får hjälp. Men jag kommer aldrig acceptera att killar då inte får det. För alla är vi lika mycket värda. Alla har vi rätten till värdighet, respekt, och vårt liv. Inte bara tjejerna.

Jag kämpar inte bara för de unga tjejerna som mår dåligt, jag kämpar också för tre av fyra killar som dör varje år i onödan. De som hade kunnat få leva. De som i framtiden också borde få chansen till hjälp.

För jämlikhet - mot feminism

2010-04-17T02:28:00.000-07:00

Jämlikhet och rättvisa är någonting varje politiker borde jobba för. Frågan är på vilket sätt man vill göra det. Gudrun Schyman väljer att starta ett feministparti. Schyman, som sagt orden ”det är dags att gå från jämlikhet till feminism”.

Varför feminism inte innebär jämlikhet, är för att den sanna jämlikheten är den mellan individer. Feminismen vill istället placera oss in i kollektiv och göra kollektiven jämlika. Kollektiv som ”man” och ”kvinna”. Hur ska man kunna motverka kollektivism med ännu mer kollektivism? Hur ska man kunna motverka könsskillnader genom att utgå ifrån kön redan från början? Det är ju just feministerna som mest frekvent håller sig med uttryck som ”man” och ”kvinna”. Vad hände med ”människa”?

Feministerna påstår sig tycka att kvinnor också kan och att kvinnor är starka. Varför klappar de då kvinnor på huvudet och berättar för dem att de är förtryckta och svaga och behöver kvoteras? Feminismen motverkar sitt eget syfte genom att från början utgå ifrån att kvinnor är svaga och förtryckta, vilket kan få kvinnor att faktiskt infinna sig i den rollen.

Vad samhället behöver för att skapa jämlikhet är inte en påtvingad 50/50-situation i bolagsstyrelser utan en förändrad människosyn. En människosyn som till skillnad från feminismen bortser från kön.

Samhället behöver tid att ändra på sig. Det var inte länge sedan kvinnor inte ens fick rösta. Vi har kommit långt sedan dess och fortsätter förhoppningsvis på samma väg mot jämlikhet. Människor är unika individer med lika värde och ska behandlas jämlikt oavsett hudfärg, sexuell läggning och kön.

Så länge feminismen är den som delar in oss i kön kommer feminismen aldrig att innebära jämlikhet. Det är dags för en ny människosyn. Det är dags att erkänna att individen alltid är den minsta minoriteten och att kollektivism á la feminism förtrycker individer.

Kapitalism - för de fattigas skull

2010-04-16T02:19:00.000-07:00

Idag lever en femtedel av jordens befolkning på under existensminimum. Människor dör varje dag i fattigdom och sjukdomar i tredje världen och hela 47 stater i världen kränker grundläggande mänskliga rättigheter.

Man säger att de fattiga blir allt fattigare, och att de rika blir allt rikare. Halva detta påstående är dock falskt. Det stämmer att de rika blir allt rikare, men faktum är att de fattiga också blir allt rikare. 1890 befann sig 80 % av jordens befolkning i absolut fattigdom. I dag är den siffran nere på 20%. Världens fattigdom har minskat mer de senaste 50 åren än under de 500 åren dessförinnan. Till exempel har hungern i utvecklingsländerna halverats mellan 1960-1996.

Globalisering och marknadsekonomi är nyckeln till denna positiva utveckling. Det kan man enkelt se om man jämför utvecklingen i till exempel marknadsliberala Sydkorea med kommunistiska Nordkorea. Man kan också se det genom att ingen av de 47 stater som försummar mänskliga rättigheter har öppnat upp sig för liberalism och marknadsekonomi.

Det är faktum som svider i vänstersympatisörernas ögon. I de länder där demokrati och kapitalism utgör styrelseskicket har utvecklingen gått framåt, i de länder där bistånd har utgjort landets ekonomi har utvecklingen gått bakåt.

År 1964 var Sydkorea nästan hälften så rikt som Zambia. Nu är Sydkorea nästan 27 gånger rikare. Samtidigt har Zambia tagit emot nästan 14 gånger så mycket bistånd som Sydkorea.

Nyckeln till utveckling är länders förmåga att själva ta sig ur sin fattigdom, bistånd fungerar bevisligen inte. Dessutom har privata investerare kanaliserat in 50 gånger så mycket pengar på 10 år än biståndet ifrån de rikaste länderna under 50 år, och Bill Gates har använt större andel av sina pengar att vaccinera barn i Afrika än vad WHO har gjort.

Ett klassiskt uttryck som exemplifierar kapitalismens grundtanke lyder att om man vill hjälpa en svältande människa ska man inte ge denne en fisk, utan att fiskespö. Det är precis vad kapitalismen vill göra. Med marknadsekonomi och frihandel tillåts fattiga länder att lyfta sig själva ur fattigdom och skapa tillväxt. Detta går emellertid inte med jordbrukssubventioneringar och skyhöga statsskulder. För att göra det möjligt för länder i tredje världen att omfamna och utveckla kapitalismen bör skuldavskrivning, rivande av alla tullar och avskaffande av alla subventioneringar genomföras. Detta för att låta alla länder handla på lika villkor med sina egna varor för att ha en rättvis frihandel där alla länder får vara med på spelplanen, fattiga som rika.

Många menar att de multinationella bolagen som kommer med kapitalismen exploaterar den fattiga arbetskraften i tredje världen. Faktum är att den lön multinationella företag i snitt betalar sina anställda i underutvecklade länder är ca 5-10 gånger så hög än den genomsnittliga inhemska lönen. Arbetsförhållandet för den anställde är också mycket bättre i dessa företag än i de inhemska. Och vad är att föredra? Fabriksarbete eller prostitution? Låg lön, eller ingen lön alls? Om exploatering innebär mångdubbel lön och frihet, måste det väl vara bättre att vara exploaterad än att inte vara det?

Kapitalismen ger fattiga länder chansen att utveckla sig själva och komma ur den onda cirkeln med ökad statsskuld och läckande statskassa. Kapitalismen och globaliseringen ger fattiga länder chansen att handla med sina egna varor på lika villkor som rika länder. Kapitalismen innebär frihet och utveckling. Fri handel, demokrati och marknadsekonomi är saker som följs åt och garanterar underutvecklade länder en chans att växa.